Som många utav er säkert vet så tog jag körkortet för snart en vecka sedan. Kan fortfarande inte tro att det är sant. Det är en sån lättnad att ha det klart speciellt nu när jag ska till USA. Har varit så beroende utav mamma förut men nu så klarar jag mig faktiskt helt själv vilket är perfekt. Jag har precis börjat köra helt ensam och det känns mycket bättre än förväntat. Trodde aldrig att jag skulle våga köra utan Lasse. Han var liksom min trygghet under 4 månaders tid och jag visste att om jag hittade på några galenskaper så skulle han liksom alltid kunna stoppa mig vilket han gjort ibland speciellt i rondeller.

Fyfan! Jag hatar fortfarande rondeller, jag tycker det är hemskt men jag vet inte själv riktigt varför? Men nu är jag iaf klar och det känns så himla skönt! Jag har liksom klarat mig utan Lasse alla dessa dagar även om jag alltid hör hans röst i mitt huvud. Jag hade lite för hög fart nör jag skulle svänga i en kurva och direkt så hörde jag Lasse i mitt huvud - Där tyckte jag du körde liiiiiite för snabbt. Så skrattade jag för mig själv. Hans röst är liksom inprogramerad och jag försöker hela tiden ta till mig det han lärt mig och göra det bästa utav det.

Jag har enbart kört på odenplans bilskola vilket för mig varit bäst. Det är inte så lätt att övningsköra med en pappa som inte har något tålamod och pekar finger åt alla så fort dom gör något galet - Haha! Så därför har jag bara kört med bilskolan vilket bara varit possitivt. Jag har liksom lärt mig allt från grunden varenda liten detalj det är så mycket att ingen annan hade kunnat lära mig det lika bra som bilskolan gjort. Ja ni vet det är många som slarvar efter några års erfarenhet och därmed glömmer bort extremt viktiga saker som inte skolan gör.

Det bästa med bilskolan måste nog vara att jag fått en sån himla bra lärare som passar mig utmärkt på alla sätt. Vi har tillsammans anpassat allt för att det ska passa just mig dvs mitt sätt att lära mig på osv. Sen så måste jag även säga att jag klarade teorin galant enbart med hjälp av instuderingsfrågorna som jag fick via bilskolan. För er som inte vet så är alla böcker dyslektikers värsta fiende. Men tack vare instuderingsfrågorna så klarade jag det utan att läsa boken en enda gång.

Många har frågat vad det är man gör när man övningskör hur lång tid det tagit vad som är roligast vad som är svårast osv. Det tog mig ca 4 månader att bli klar med mitt körkort och då hade jag aldrig kört tidigare. Man utgår från ett "protokoll" som man bockar av steg för steg för att se att du får med dig allt och sedan så skriver man även en så kallat PUP som är en personlig utbildnings plan där du planerar hur lång tid ditt körkort ska ta. 

Desto mer man kört desto mer har man lärt sig då har nya saker bilivit svåra och gamla blivit lätta. Vissa saker självklart mer än andra och det svåraste för mig har nog varit rondeller och backning runt hörn. Men efter många om och men så gick även det bra. Det lättaste ja vad skulle det vara? Jag vet faktiskt inte. Jag måste nog säga att allt varit lite svårt fast i olika steg liksom. Svårt att förklara. Många tycker att halkbanan är bland det roligaste under körkortsperioden men det tyckte jag verkligen inte! Jag tyckte faktiskt att landsväg vad betydligt mycket roligare och mer lärorik. Visst är halkbanan bra men 4 timmar med massa tråkigt prat och bromsande? Nyttigt men extremt tråkigt! Det som varit Roligast måste nog varit att jag haft en sån fantastisk bra lärare och att vi kommit överens och att jag klarat allt som planerat. Att allt gick bra från start till slut. Jag klarade både teorin och uppkörningen på första försöket även om jag var extremt stressad och något nervös.