Nu är det dags för mig att sussa. Jag älskar att vara ledig men samtidigt så blir jag lite rastlös här med tanke på att det är svårt att göra annat än att sola, bada och shoppa. Jag är med mamma hela dagarna och det är underbart. Hon är trots allt min allra bästa vän som jag kan berätta exakt allt för! Familjen är ju endå dem som alltid finns där när det väl gäller och min pojkvän är en del av min familj. Även om jag har bra vänner så har jag insett att vissa jag trodde var mina vänner inte längre är det. Sorligt men vänner kommer och går men familjen består! Det handlar om en bästa vän som jag hade. Vi är absolut inte osams eller något liknande men det är bara det att vi glidit ifrån varandra och inte funnits där för varandra som tidigare. Ingenting är som förr. Men vissa saker får man finna sig och självklart så känns det väldigt tråkigt men sånt är livet. Jag har tänkt på det länge men jag har inte riktigt velat inse det. Som mamma alltid säger - Allt i livet har sin mening!

Grattis till min älskade på födelsedagen. Du är det finaste jag har!

 

Idag vaknade jag av ett himla kliandes i ögonen, pollen har börjat göra sitt jobb riktigt ordentligt dessvärre. Inatt så drömde jag om en vän som jag haft under väldigt, väldigt många år som jag saknar riktigt mycket. Dock så har hon förändrats väldigt mycket och jag kan inte riktigt acceptera hennes dåliga bettende. Vart går gränsen? Vad ska man acceptera och inte? Hur ska man få en människa att inse saker? Det är den svåra frågan. Är det värt jobbet eller inte eller är det bara att inse att det kanske är dags att gå vidare och inse att situationen är som den är. Det är riktigt, riktigt svårt..... Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra.

Jag blir så irriterad! Jag vet att jag har en blogg och i och med det så är jag en ofentlig person och det är något jag valt själv men när somliga av mina vänner ska köpa allt som jag köper gör mig bara irriterad, jag blir irriterad eftersom det är människor jag umgås med och det som irriterar mig ännu mer är att vissa låssas och säger liknande saker - Gid vilken fin  klännin sån har jag också, fast jag vet att dem inte har det utan att dem ska gå köpa den. Jag förstår att detta i era öron kan låta super larvigt men det är verkligen något som stör mig. Min vän sa - men försök se det possitit att dem gillar din stil och vill se ut som dig. Men i mitt fall så handlar det inte om det för mig handlar det snarare om motsatsen att det är osäkra människor som inte kan hitta sin egen stil och som måste köpa saker som någon annan har. Men detta är inte människor som läser min blogg som vilka bloggläsare som helst utan människor som jag nästan träffar dagligen. Min blogg är till för att inspirera och till för er bloggläsare att kopiera rakt av om ni så skulle vilja. Det är bara kul att få inspirera er och det älskar jag att göra!

Jag vill bara tacka er för alla kommentarer. Det är så himla kul att ni blivit så många fler och att ni även har blivit så mycket bättre på att kommentera. Det är liksom ni och det ni gör för mig som gör det värt att blogga och det är ni som gör det roligt för mig. Hoppas ni fortsätter såhär och tom blir ännu bättre på det! Stor puss från mig!

 

mira om Haters: Hej nicki! Jag undrar hur du har fått så bra självförtroende? Känner du dig aldrig ful eller så? Du är alltid så tuff och utstrålar sån styrka i din stil. Vill också kunna klä mig som du och skita i att jag har lite kött på kroppen. Lär oss!!

Svar: Hej "Mira" Ja du, jag har alltid försökt vara nöjd med mig själv. Självklart kan jag vakna och titta mig i spegeln och tänka, fyfan vad ful jag känner mig idag. Det jag gör då är att jag försöker fokusera på något annat och tänka på vad har jag som faktiskt är fint och fokuserar på det. Sen så sminkar jag mig, fixar håret och sätter på mig fina kläder för att känna mig fin även de dagar som jag egentligen känner mig ful. Jag tycker det är fint med former och får väldigt ofta komplimanger för mina "kvinliga" formen även om jag själv inte tycker att det är snyggt på mig eftersom jag är så liten. Känner mig liksom stubbig men jag försöker se det possitivt. Att hellre ha en stor rumpa än att ha en platt rumpa, hellre ha höfter än att inte ha några allts, hellre ha lite bröst än att inte ha några alls, hellre vara kort än att vara 190, osv. Med det menar jag inte att det inte är fint att ha små bröst, eller att vara lång men det skulle inte passa just mig. Jag vill kunna njuta utav livet och unna mig lite gott och det innebär för mig att ha några extra kilon, men so what? Jag är trött på att vara fixerad över min vikt och må dåligt för att jag gått upp 100gram. Att gå runt att må illa om dagarna för jag fått i mig för lite mat, att svälta och må dåligt har jag gjort i alldeles för många år och nu är jag trött på det. Nu är jag hellre lite, lite tjock men mycket, mycket gladare istället. Allt i livet handlar om att kunnsa se något possitivt i det negativa samt att lära sig att prioritera. Det är verkligen inte alltid lätt men jag försöker ändra mitt sätt att tänka varje dag. Jag försöker tänka att det inte alltid är smalt som är snyggt. Jag är så sjukt trött på dagens ideal som jag under så många år försökte leva upp till. Som tur är så är jag lyckligtvis mer eller mindre över det även om jag ibland önskar att jag vägde 45kg. Man blir aldrig riktigt frisk när man haft ett skevt ideal. Varje dag så försöker jag se något possitivt med mig själv för att stärka mitt självförtroende :) Det tycker jag att alla borde göra! Alla bör älska sig själv och acceptera att man ser ut som man gör även om man har en krokig näsa, bristningar på höfterna, några kilon för mycket eller vad det nu kan vara. Det är det som gör oss till dem vi är, det är just det som gör oss unika. Alla killar gillar inte smala tjejer, alla killar gillar inte silikon tuttar, alla killar tänker inte "sexbomb" Det är oftast små defekter som gör en snygg och speciell! Glöm aldrig att ta hand om dig själv! Att fixa håret, klä upp sig och sminka sig lite extra eller vad det nu kan vara är bara! För att känna sig lite extra fin gör mycket för självkänslan och självfortroendet!

Jag brukar få 99% possitiva kommenterar men just den sista veckan har det varit en hel del negativa kommentarer. Så jag ville bara säga en sak till mina haters. Fuck you!

Jag tror inte att det finns något värre än vi tjejer när det kommer till negativ avundsjuka. Jag har tagit upp det här många gånger förut i min blogg men det är för att det är något jag tycker är så himla tråkigt och för att jag absolut inte är sån själv. Men varför är tjejer så extremt avundsjuka oftast? Självklart kan man inte säga alla och att många som läser tänker - Men jag är inte alls avundsjuk av mig. Det värsta är nog att många inte själva märker det tyvärr men även om personen själv inte märker det så lovar jag att folk i din omgivning märker det och speciellt den som personen är avundsjuk på. Avundsjuka är något så vidrigt och något som förstör för alldeles för många. Är det så svårt att ge en komplimang åt någon annan? Är det så svårt att vara glad för någon annans skull? Och då menar jag självklart inte här i bloggen utan allmänt människor som står en "nära" Att ge en komplimang till någon oavsätt om man känner personen eller inte är en sån liten sak som gör någon annan så glad så varför inte, varför ska det vara en så stor sak för så många tjejer. Man ser hur vissa tittar och tänker men ingenting kommer ut, det är så himla fult! Skärpning tjejer!

Perdona si te hago llorar
Perdona si te hago sufrir
Pero es que no esta en mis manos
Pero es que no esta en mis manos
Me he enamorado, me he enamorado
Me enamore.

Perdona si te causo dolor
Perdona si te digo adios
Como decirle que te amo
Como decirle que te amo
Si me ha preguntado
Yo le dije que no
Yo le dije que no.

Soy honesta con el y contigo
A el lo quiero y a ti te he olvidado
Si tu quieres seremos amigos
Yo te ayudo a olvidar el pasado
No te aferres, ya no te aferres
A un imposible, ya no te hagas
Ni me hagas más daño, ya no.

Tu bien sabes
Que no fue mi culpa
Tu te fuiste sin decirme nada
Y a pesar que llore como nunca
Ya no seguias de mi enamorado
Luego te fuiste
Y que regresabas
No me dijiste
Y sin más nada
¿Por qué? no sé
Pero fué así
Así fué.

Te brinde la mejor de las suertes
Yo me propuse no hablarte y no verte
Y hoy que has vuelto
Ya ves solo hay nada
Ya no debo, no puedo quererte
Ya no te amo
Me he enamorado
De un ser divino
De un buen amor
Que me enseño
A olvidar
Y a perdonar

Soy honesta con el y contigo
A el lo quiero y a ti te he olvidado
Pero si tu quieres seremos amigos
Yo te ayudo a olvidar el pasado
No te aferres, ya no te aferres
A un imposible, ya no te hagas
Ni me hagas más daño, ya no
Ya no

Jag tror inte att det finns något värre än vi tjejer när det kommer till negativ avundsjuka. Jag har tagit upp det här många gånger förut i min blogg men det är för att det är något jag tycker är så himla tråkigt och för att jag absolut inte är sån själv. Men varför är tjejer så extremt avundsjuka oftast? Självklart kan man inte säga alla och att många som läser tänker - Men jag är inte alls avundsjuk av mig. Det värsta är nog att många inte själva märker det tyvärr men även om personen själv inte märker det så lovar jag att folk i din omgivning märker det och speciellt den som personen är avundsjuk på. Avundsjuka är något så vidrigt och något som förstör för alldeles för många. Är det så svårt att ge en komplimang åt någon annan? Är det så svårt att vara glad för någon annans skull? Och då menar jag självklart inte här i bloggen utan allmänt människor som står en "nära" Att ge en komplimang till någon oavsätt om man känner personen eller inte är en sån liten sak som gör någon annan så glad så varför inte, varför ska det vara en så stor sak för så många tjejer. Man ser hur vissa tittar och tänker men ingenting kommer ut, det är så himla fult! Skärpning tjejer!

God morgon söt nosar! Hoppas ni sovit gott. Jag är färdig för att åka mot jobbet och idag var jag riktigt pigg när jag vaknade, hur skönt som helst faktiskt. Det är inte varje dag man vaknar och är pigg direkt. Jag ville bara säga tack till alla fina människor runtomkring mig som verkligen finns där för mig. Ni förstår inte hur mkt jag uppskattar er. Utan er skulle jag aldrig klara allt som stått i min väg. Det gäller att ta hand om sina nära och kära och det gäller självklart från båda parter. Det är så mycket viktigare än vad många tror. Jag är så trött på allt ytligt folk som man har runtomkring sig, jag menar vad är det för mening med det? Det är aldrig dem man behöver när man verkligen behöver någon som stöd och därför får man vara tacksam för att man endå har många bra i sitt liv det är inte alla som har det.

 

Allt i livet handlar om respekt, tillit och kärlek! Ta hand om dem ni älskar för man vet aldrig när det är försent!

Idag är det en ny dag och inte vilken dag som helst utan det är Nicki´s födelsedag idag. Jag fyller hela 22år och det är skrämmande vad tiden går fort. Det känns inte som att det var 6-7 år sedan jag var 15-16 och drällde runt på stan och gjorde massa bus. Jag och mina vänner var alltid samlade tillsammans och gud så kul vi hade och det gjorde vi i bra många år! Vi ses och hörs idag men det blir så att man går lite mer skillda vägar när man blir äldre. Man flyttar hemifrån, vissa flyttar bort från därifrån vi bodde andra flyttade utomlands. Vi flyttade ihop med våra killar vissa skaffa barn och så skulle man även börja jobba efter studenten.

Många pratar om studenten osv men tiden från det att jag var 14-17 måste nog ha varit den absolut roligaste tiden i mitt liv samtidigt som det är en väldigt svår tid i ens liv där hormonerna snurrar runt som en väderkvarn och humöret ja det vet väl ni som har kännt mig ett tag att det inte alltid var på topp - Haha! Det finns så mycket galenskaper och minnen från den tiden som jag tänker tillbaka till och bara skrattar åt, man trodde man var så vuxen men när man kollar tillbaka på dem som är i den åldern nu så skäms man lite ibland även fast jag inte ångrar något. Hur faseken kunde jag tro att jag var "stor"? Hur man såg ut, hur man betedde sig - Ja, en hel jävla del! Och med det så vill jag absolut inte säga att jag inte har det bra nu jag älskar mitt liv och är lyckligare än någonsin - Men allt var så lätt och då menar jag på det sättet att man kunde vara "vuxen" när man ville och samtidigt vara barn och slippa ta ansvar. Du kunde skolka från skolan för att du kände dig trött eller för att du kanske ville gå på stan med någon kompis. Jag säger inte att det var rätt men man hade ett så mycket friare liv och endå klarade man skolan. Det är inte det att jag skulle vilja göra det - Äääh svårt att förklara men ni som känner mig förstår mig. Det finns inte riktigt tid för sina vänner på samma sätt som när man var i den åldern, den tillät så mycket mer än vad den gör idag. Det fanns så mycket mer fritid för även i skolan så hade man sina vänner samlade. Jag trodde aldrig på pappa när han sa - Gumman se till och njut uav skolan nu för det kommer komma en vacker dag då du kommer att tänka tillbaka på den här tiden och tänka att det var en riktigt bra tid i ditt liv och kanskt tom tycka att det var den bästa tiden i ditt liv. Men nu när jag själv kan tänka tillbaka på den tiden så inser jag ju faktiskt att han har rätt precis som med 99,9% av allt han säger till mig! Men det är typsikt mig att vara envis och inte lyssna, det är svårt att hitta en mer envis människa än mig. Jag tänkte hur fan ska jag tänka tillbaka på skolan som en bra tid av mitt liv? Men jag hade fel och pappa som vanligt hade rätt. Man skulle kunna säga att han är mitt facit till allt jag brukar även tycka att han är rätt så lik Wikipedia jag menar han kan ju allt? Eller ja nästan iaf förutom om jag skulle fråga vad kungen hade för kallingar på sig igår? Eller ja ni fattar poängen!



Jag : Paaappaaaaa?!?!?!

Pappa: Han är tyst

Jag: Paaaaappppaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa?!

Pappa: JAAAAA!?

Jag: Pappaaaa vet du vad hyponervokustiskadiafragmakontravibrationer betyder?

Pappa: - Hyyyypoooonervokustiska? (paus) diafragmakontra? (paus) vibrationer? Hmmm.. Ja du det låter som att det skulle kunna vara hicka om man tänker rent logiskt? Men nää jag är inte säker, vad betyder det?

Jag : Men HUUR FAAAAN kunde du lista ut det?

Pappa: Ja men det är ju bara att lyssna på ordet, det är ju latin?

Jag: Vadå kan du latin?

Pappa: Näää?


Härrn är ju ganska lustigt faktiskt! 


Nu när man är vuxen så måste man jobba, tjäna pengar betala hyra, telefonräkningar ja ni vet. Det där som tillhör alla "vuxna". Jag vet inte om jag ska kalla mig för vuxen eller inte? När är det man är vuxen? Ibland känner jag mig som ett barn men sen när jag tänker på det livet man lever idag och även ens goda vänner runt omkring en som har skaffat barn då känner jag mig verkligen vuxen! Om 10 år så kommer jag fortfarande betala räkningar och allt det jag nämde men jag är säker på att jag kommer säga samma sak - Hur kunde jag tro att jag var "gammal" - Gud vad man såg ut osv.

Man har olika etapper i livet och 14-17 var en 18-20 var en annan och från det att jag fyllde 21 förra året så har jag börjat en ny etapp i mitt liv och det är den harmoniska, kärleksfulla, lyckliga, familjära, skrattfulla, respektfulla - Det är den etappen jag vill leva i för resten av mitt liv tillsammans med dem människor jag älskar och bryr mig om!

Jag kan verkligen inte fatta att jag fyller 22! Det ska firas tillsammans med min familj som jag älskar högt dem som finns där för mig i vått och torrt och min älskade pojkvän som är den absolut bästa människan på jorden. Tack för att du gör mig till världens lyckligaste tjej, tack för att du är du, tack för att du är den som får mig att skratta när jag gråter, tack för att du alltid ställer upp för mig, tack för din givmildhet och tack för att jag är den tjej du har valt att hålla närmast ditt! Jag älskar dig!

Nu blev det alldeles för gulligt, så jag slutar skriva istället innan jag spyr. Men puss då mina älslingar!

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

God morgon soliga fredag! Det blev en stressig morgon och sov dåligt inatt. Jag kunde inte tro det inatt när min kompis skickade ett sms där det stod - Nicki Michael Jackson är död! Jag kunde verkligen inte tro det och även om jag inte känner honom så kändes det väldigt märkligt. Jag fick rysningar och fick världens chock! Jag kommer ihåg pop kungen så länge jag kan minnas! Det var ju han och Madonna. Han är definitivt en av mina idoler han är utan tvekan - The king of pop och jag har alltid älskat honom. Vad folk än har att säga om honom så är han så sjukt jävla grym och jag beundrar människan på många sätt. Han kommer alltid leva vidare precis som Bob Marley och definitivt så kommer han att vara pop legenden. R.I.P Michel Jackson!