Jag hade egentligen inte tänkt att blogga mer idag men jag kände bara att jag behövde få ur mig det här.
Ibland blir även jag trött på alla ytligheter. Jag vet att detta kan låta väldigt motsägelsefullt. Men ibland blir jag trött, ibland vill jag inte bry mig! Och då menar jag inte bara om mig själv utan även om andra. Ibland vill jag kunna gå förbi någon med en Hermes väska utan att behöva tänka ååå gud hon hade en Hermes som jag så gärna själv vill ha. Just nu tänker jag liksom bara SKIT samma! Varför bryr jag mig? Vem fan bryr sig? Jag vet att det inte är något som gör mig lycklig men det är något som jag tycker om. Jag tycker om ytliga ting och det har inte att göra med att jag är en ytlig människa. Jag har alltid sagt att det är en enorm skillnad på att vara ytlig och på att tycka om ytliga saker. Men just idag när jag sitter hemma i min soffa med ofixat hår och osminkad så är jag faktiskt trött på alla ytligheter som finns runtomkring mig. Det är dagar som dessa som jag undrar varför jag inte gillar att använda samma käder flera gånger. Vem bryr sig egentligen mer än jag själv om jag använder samma tröja 3 gånger istället för att använda den en gång och sedan ge bort den? Dagar som dessa så skulle jag bara vilja göra mig av alla kläder och alla andra ytliga saker som jag har. Det är ingenting jag behöver för att vara en lycklig människa!
Det enda som faktiskt betyder något är alla underbara människor som finns vid min sida resten är bara ett plus! Ytlighet är kul, ytlighet är inte alltid negativt men låt det aldrig ta över dig på ett negativt sätt! Och glöm aldrig att göra saker för din egen skull och aldrig för någon annan!
Någon mer än jag som är trött på att försöka leva upp till ett visst ideal? Någon som är trött på att inte kunna äta som en människa även om det inte behöver innebära att man ska äta dåligt eller en massa onyttigheter. Någon som är trött på hur man ska se ut i dagens läge för att definieras som smal? Som jag alltid har sagt så är rund faktiskt också en form och vem har sagt att det inte kan vara fint?
Jag tävlar inte mot luffare, som dessutom ändå inte har någon chans! Vad är det för mening när jag redan vunnit? Man tävlar väl ändå mot lite motstånd? Annars känns det väldigt meningslöst! Hahaha....
God morgon mina fina! Klev precis upp ur duschen och ska fixa mig lite. Natten till igår så gick min styvfarfar bort vilket jag är väldigt ledsen över. Hoppas att han äntligen mår bra och vilar i frid. Det är inget liv att leva medvetslös och konstant må dåligt och det är ni som han äntligen får må bra igen. Trots detta och att man vet att han äntligen mår bra så blir man givetvis ändå ledsen. Det är så läskig och detta är livets gång och att vi alla en dag kommer att lämna denna läskiga värld....
Ibland så önskar jag verkligen att vissa människor verkligen kunde svälja sin stolthet. Denna gång så pratar jag om en person som har betytt mycket för mig och som har sårat mig. En person som vet att hon gjort fel men endå så är hennes stolthet mellan oss och har gjort att vi inte kunnat återförenas som vänner. Jag tycker verkligen att det är så synd för jag saknar henne så ofta! Jag vill så många gånger bara ta telefonen och ringa henne men anledningen till att jag inte gör det är inte pga stolthet utan det är för att hon då inte kommer att förstå hur fel hon har gjort!
Jag saknar sällan personer som gjort mig illa! Men denna person har varit så viktig för mig, jag önskar att hon bara kunde be mig om ursäckt och verkligen mena det för jag skulle verkligen kunna förlåta henne om hon verkligen visade ånger för det hon gjort!
Jag är inte perfekt och långt ifrån, jag har ett hett temprament och blir lätt upprörd men det går väldigt snabbt över. Jag gillar inte att vara osams mer människor som jag tycker om och vill gärna lösa det så fort jag lugnat ner mig. Men att diskutera eller tjaffsa med mig när jag är upprörd är inte lämligt och det är en negativ egenskap som jag har. Jag säger saker som jag inte menar och agerar på ett sätt som jag inte riktigt kan stå för när jag väl är lugn och sansad. Men alla dessa saker kan jag stå för och även diskutera så länge jag inte är upprörd. Men man sårar inte andra människor medvetet, man sätter inte dem som verkligen betytt något i skiten medvetet, man försöker inte vända människor imot någon som varit ens vän och som man brytt sig om på riktigt. Frågan är om jag verkligen behöver dig som vän? Men en sak kan jag säga att jag är duktig på, det är att förlåta!
Idag så gjorde jag en bra sak en god gärning kanske man kan säga. Idag så har jag anmält mig till donationsregistret! Ja det innebär att jag donerar mina organ och vävnader efter min död för transplantation och annat medicinskt ändamål. Jag vet att det kanske låter lite konstigt men det räddar liv! Varför inte rädda liv om man kan? Jag har fadderbarn samt att jag varje år skänker pengar till olika fonder så som cancer fonden och andra liknande fonder som hjälper alla möjliga människor! Det tycker jag att alla bör göra!
Många tycker det är "löjligt" med dyra märken men jag förstår inte grejer? Varför skulle det vara löjligt, det är som att jag skulle säga att det är löjligt med budjet märken? Varför inte bara låta folk köpa det dom vill?
Ja jag är en riktig märkes nörd och det står jag verkligen för, men missförstå mig rätt! Jag älskar oftast märken för det oftast är bättre kvalitet, ofta mer tanke bakom designen och självklart att det är finare saker över lag. Jag gillar inte märken bara för att det är märken och skulle aldrig betala "löjliga" summor för något bara för att det är ett märke utan när jag betalar "löjliga" summor så har det att göra med att jag tycker att det jag köper är värt det men inte bara för att det är signerat med ett visst märke. Sen är det också så att man oftast är mer ensam om märkes saker än när man köper saker i budjet butiker. Jag är en sådan som betalar för det jag vill ha, jag betalar för det jag anser har ett värde. Som tex min pälsjacka som är köpt på Amoress(inget märke) för 17 tusen den är helt klart värd dom pengarna dels för kvaliteten och den otroligt fina pälsen samma sak vad det gäller samtliga av mina märkes väskor dom är också helt klart värda vart enda öre. Sedan så finns det självklart budjet alternativ också och jag älskar även det! Jag köper en hel del saker på H&M, Zara, Topshop osv just för att jag tycker att dem har fina saker till bra priser. Så jag låter mig inte luras av något bara för att det är ett märke men köper heller inget bara för att det är billigt! Det finns massa exklusiva märkes saker som är jätte fula precis som med budjet och tvärt om. Är det så att man hittar något man verkligen gillar så köper man det oavsätt om det är billigt eller dyrt. Är det inte så det ska vara? Vem är rätt person för att avgöra vad som är rätt eller fel?
Nu är det dags för lite lördagsmys hemma hos pappa! Det väntar en massa mat som vanligt och trevlig stämning. För er som inte redan visste det så ska jag upprepa att jag har världens absolut bästa pappa! En pappa som gör allt för sina barn och som stäler upp i vått och tort! Visst är jag lyckligt lottad som har en sån fin pappa!
Fyfan vilken seg tråkig och jobbig dag. Men alla dagar kan inte vara bra. Idag är jag irriterad och bara för att man är irriterad på idioter som inte kan bete sig som man ska så betyder det inte att jag är bitter. Nu ska jag förklara! Jag hatar bittra människor och folk som förpestar min vardag. Att det ska vara så jävla svårt att vara trevlig eller bara lite gullig. Vad är det som håller på att hända på denna jord? Folk blir bara mer sura-aggresiva och allmänt fucked up. Seriöst! Ta inte ut eran bitterhet på andra människor. Jag menar är det inte bara jävligt tråkigt för er själv att gå runt och vara avundjuk? All den där falskheten? Känns det inte bara fel att utnyttja människor på olika sätt? Det blir ännu jobbigare för dig själv än för den andra som märker vilket jävla kuk huvud du är!? Komigen ta tag i ditt tragiska liv istället för att få andra att må dåligt! Är det så jobbigt att ge en komplimang eller att kunna titta i en tidning och säga - Shit fan va snygg hon/han är!? Är det så jävla svårt att bara vara glad för någon annans skull för att det går bra? Det är verkligen vidrigt hur vissa människor kan bete sig! Det är bara pinsamt för gud så tydligt det märks!
Det finns så många och så mycket jag är besviken på. Varför vill jag inte skriva om men så är det och det gör mig faktiskt ledsen. Jag försöker inse att det är så, och försöker leva med det men det är inte lätt. Jag måste lära mig att skita i dessa människor och inse att jag vuxit ifrån dem och sluta vara ledsen. Det finns nya människor i mitt liv som är helt underbara så varför inte bara fokusera på det istället för att tänka tillbaka hela tiden? Jag skulle vilja åka här ifrån och bara tänka på en massa annat. Jag saknar min lägenhet i spanien och skulle mer än gärna åka dit och lägga mig på playan och bara komma bort från alla jobbiga tankar.
Som jag tidigare nämnt så tycker jag att vi tjejer är alldeles för dåliga på att ge komplimanger vilket jag tycker är så fruktansvärdt tråkigt! Varför? Är det verkligen så himla jobbigt/svårt? Vi alla vet hur det är att få komplimanger och man blir så oerhört glad. Varför inte ge en komplimang om man tycker att någon är söt, fin i håret, snygga skor - Ja vad det nu än skulle kunna vara så tycker jag att man ska göra det! Jag blev så himla glad förrigår när jag öppnade min FB och min kompis hade skickat detta! En så liten sak gör en så glad. Så det måste jag påminna er om att ni bör bli mycket bättre på det där med komplimanger! Nu ska jag jobba på lite...
Nu sitter jag här i min ensamhet och funderar över livet. I allmänhet så måste jag nog säga att jag är rätt nöjd med mitt liv även om inget liv är till 100% bra. Vad skulle jag göra utan min familj? Att jag har haft möjligheten att leva det livet jag levt fram tills idag, allt jag har fått uppleva allt jag har haft möjlighet att göra, att jag är den jag är tack vare dem. Många har det betydligt bättre än mig precis som många har det betydligt sämre och därför får man vara tacksam för det man har. Jag har få men underbara vänner, jag har en pojkvän som älskar mig och respekterar mig, som får mig att känna mig som en prinsessa han är som allt i ett, så fort jag är ledsen får han mig att skratta, så fort det gör ont så masserar han mig, så fort jag tittar på honom så får han mig att inse att jag har hittat mannen i mitt liv. Jag har en underbar pappa som ställer upp för mig i vått och torrt han är som min hjälte så fort jag ropar är han där. Jag har en mamma som jag kan prata om precis allt om och då menar jag verkligen allt utan undantag, hon är som min hjärt/hjärn läkare så fort jag är ledsen eller bekymrad så finns hon där. Sen är vissa saker lättare att prata med somliga människor än andra men skulle jag vilja så kan jag berätta allt ifrån himmel och jord. Jag har en syster som är världens finaste. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan ert stöd! Älskar er alla. Jag vill bara att ni ska veta det!
Tack vare allt detta så har jag fått otroliga bra värderinga, syn på livet och även lärt mig vad som är viktigt. För mig finns det några saker jag tycker är väldigt viktiga och det är lätt - Respekt, Kärlek och Tillit. Det är precis så jag har blivit uppfostrad!
Jag vet att väldigt många som ser bilder på facebook eller läser min blogg uppfattar mig som en väldigt ytlig människa men kära läsare glöm aldrig någonsin att det är skillnad på att tycka om ytliga saker och på att vara ytlig! Det är en enorm skillnad! Bara för att jag gillar dyra väskor och har en enorm passion för mode och allt vad det innebär så har jag ett stort hjärta med mycket värderingar och principer!
Jag blir så trött på alla människor som klagar på folk som "slösar" pengar. Självklart ska man aldrig se ner på någon! Något jag påstått är att stil och klass sitter inte i pengar, antingen så är du född med stil eller inte och det gäller oberoende av plånboken även om den hjälper en en bra bit på vägen. Men det är absolut inte allt. Det här med att allt är så onödigt kan jag inte förstå? Om man har råd att köpa en jacka för 8000kr eller ett par skor för 3500kr så kanske det inte är något märkvärdigt för mig. Jag håller absolut med om att det är mycket pengar för mina pengar växer inte på träd och det är jag väl medveten om! Jag har aldrig varit otacksam eller sett ner på någon för att dem inte haft råd att köpa saker i samma prisklass men varför har ni andra inte tänkt på att det faktiskt är ni som ser ner på oss som kan? Det är ni som klagar över allt vi köper och hur onödiga vi är, men kom igen? Det handlar inte om att inte sätta värde på pengarna utan att kunna njuta utav dom och slippa drömma så mycket och göra det till verklighet istället! Jag blir så irriterad för det är bara omedveten avundsjuka! Jag klagar inte på om någon köper "billiga" kläder på H&M och Gina Tricot för det gör jag själv ibland och just för att man kan hitta bra grejer, så nej jag ser inte ner på dem som bara handlar där. Varför skulle jag? Det handlar om att hitta en balans här i livet och det gör man absolut inte genom att störa sig på andra! Ska vi sluta "slösa" pengar och sluta köpa "dyra" saker bara för att vissa inte kan. Helt seriöst det finns väl värre saker att störa sig på? För mig handlar det om attityd och hjärta och inte hur tunn eller tjock plånboken är! Skärp er!
Jag kan verkligen inte sluta lyssna och titta på de här klippet som jag såg igår. Det är så vackert och jag kan knappt hålla tårarna tillbaka. Chris Medina sjunger om sin fästmö Juliana somvar med ien allvarligbilolyckaden 2 oktober2009 när hon var påväg hem från jobbet.Hon blev nästan helt förlamad, svårt hjärnskadad ochföll i koma. I youtube klippet får man se när Chris friar till Juliana och fina bilder på Juliana. Dom skulle ha gift sig inte alls långt efter olyckan. Men idag kämpar Chris och hans mamma för att hjälpa Juliana till ett bättre och bättre liv.
Jag har inga ord, kan inte sluta tänka på detta klipp och ni måste bara se det. Det kan vara det vackraste jag har sett/hört.
Satt precis I ett långt samtal och fick svar på en hel del funderingar som jag haft. Jag har under många år försökt studera det där med avund och varför jag gjort det är för att jag tycker att det är bland det vidrigaste som finns. Jag tror verkligen inte att folk förstår hur vidrigt jag verkligen tycker att det är, det äcklar mig något otroligt.
Jag vill även påpeka att det finns något som heter ”bra” avund för jag vet inte vad det annars skulle kunna kallas men det är när man avundar någon på ett positivt sätt att man kan säga:
– Vad underbart att du ska åka jorden runt jag är verkligen avis för det hade jag också velat göra.
Att man kan säga det och känna det från hjärtat, det kallar jag för ”bra” avund.
Det är så vidrigt att människor är så missnöjda med sig själva att dom inte kan glädjas åt andra. Att så fort någon har det bra så ska det alltid finnas något negativt. Låt oss säga en kändis, låt oss säga att jag kommenterar följande:
- Kim Kardashian har snygg kropp!
Då ska någon självklart slänga ur sig att:
– Jaa jag skulle också vara så snygg OM jag hade så mycket pengar
– Ja jag hade också varit så snygg om jag hade haft råd att operera mig som hon gjort.
Kanske kan vara ett faktum vem vet men vad har det med saken att göra, jag kommenterade inte vad hon gjort med pengarna utan hur hon ser ut just nu oavsätt vad. Vem fan bryr sig vad hon har gjort och hur mycket pengar hon har hon har fortfarande en sjukt snygg kropp. Det kallar jag för undermedveten avund. Jag menar inte att man aldrig kan säga något negativt om någon annan och att man är avundsjuk för att man tycker något om någon annan men när man aldrig kan unna någon annan lycka, när man aldrig kan unna någon framgång eller något annat som är bättre än det man själv har då har man verkligen ett stort problem och det är enbart med sig själv.Det handlar om att personen i fråga medvetet eller undermedvetet känner sig hotad av ens personliga självbild, det handlar om att en annan person har något som avundaren tycker är viktigt att ha.
Eller om någon har mycket pengar att folk ska ha mage att säga:
- Ja men ääh hon har ju inte gjort något för att vara rik hon är född rik, eller att ääh vad leker hon det är inte ens hennes pengar, det är hennes pappas pengar.
Jaha och vad spelar det för roll när det är hon får använda pengarna som om det vore "hennes" egna? När hon endå kommer fortsätta ha dessa pengar oavsätt om hennes pappa lever eller inte?
Det är väldigt lätt att lura sig själv genom att försöka göra något negativt av situationen som att säga att:
– Vem fan tror hon att hon är, tror hon att hon är något bara för att hon bor där, eller tror hon att hon är något för att hon har en Hermes väska.
Det behöver inte handla om att personen i fråga behöver ”tro” att den är något, det behöver inte handla om att personen vill hävda sig men det kanske handlar om att personen har en annan livs standard än en själv. Varför ska vi då tro att personen i fråga tror sig något? Sen finns det självklart såna människor som verkligen tror det men det är inte dom människor jag pratar om utan jag pratar om avund, jag pratar om de människor som ser på dessa individer på ett negativt sätt oberoende om personen verkligen tror sig något eller inte. Varför inte kunna unna och bara inse att någon har det bättre än en själv?
Att folk sitter på facebook och hatar andra människor för det dom har och inte har kom igen hata folk för det dom är och inte för att du avundar dom! Är det inte jävligt onödigt för dessa avundsjuka människor att lägga tid på saker som dom inte har någonting med att göra. Någonting som faktiskt får dom själva att känna sig mer undergivna än vad dom redan känner sig. Är det så svårt att bara ge en possitiv kommentar istället för att hålla den inne oavsätt om det handlar om en liten skit sak? Varför inte göra någon glad om du kan?
De senaste året så har jag verkligen lärt mig att inte döma folk som jag inte känner, jag har lärt mig att ge människor en chans och utifrån det avgöra om det är någon jag vill ha i mitt liv eller inte.
Lev som du vill och låt inte någon komma i vägen för det du vill göra. Låt inte någon förstöra för dig eller låt dig aldrig påverkas av andras avund. Bry dig om dom som bryr sig om dig. Om du faller, så res dig upp igen klarar du inte av det själv så kommer de som verkligen bryr sig om dig att finnas där för att hjälpa dig. "Styrka är inte att inte falla, styrka är att resa sig upp efter man fallit." Sträva efter dina egna mål och inte efter andras, sträva efter att vara lycklig men aldrig lyckligare än andra, sträva efter en snygg kropp men inte snyggare än någon annans!
Tyvärr så kommer det alltid att finnas folk runt omkring oss som inte kan unna oss lycka eller framgång men glöm aldrig att det är upp till oss själva att vara lyckliga på vårat eget sätt oavsätt om vi har lite eller mycket!
Jag har verkligen lagt märke till något den senaste tiden! Något som verkligen stör mig. Det är nämligen så att folk har en förmåga av att störa sig på bortskämda människor och min fråga är varför? Vad är det som är fel med att vara bortskämd så länge man inte är oförskämd, vad är det för fel med att vara bortskämd så länge du inte är otacksam? Jag får väldigt ofta höra att jag är bortskämd även om folk inte vet något om det utan bara för att dom antar att det är så. Det är lite så att folk "anklagar" mig för det och fine, som jag skrev tidigare är allt relativt. I vissas ögon så kanske jag är det medans jag själv inte alls tycker att jag varit bortskämd. Men när folk säger det så låter det alltid som att det skulle vara något negativt, jag menar säg att jag är det. Men vad är problemet? Jag kan acceptera att folk har sin personliga åsikt percis som jag har min åsikt om olika saker och jag tycker att jag inte är det. Men en sak är säker och det är att jag inte är otacksam! Jag är tacksam för allt jag får och det är oavsätt vem jag får det ifrån. Jag är mycket väl medveten om att saker och ting kostar, allt kostar pengar förutom känslor om ni förstår mig rätt. Jag struntar fullständigt i om någon är bortskämd eller inte för det har jag inte med att göra! Men det enda jag har en åsikt om är människor som är oförskämda och otacksamma, människor som inte uppskattar saker och människor som inte förstår att saker och ting faktiskt kostar pengar och har ett värde om inte ett pengar värde så har saker endå ett värde på något sätt! Detta oberoende av om det handlar om något billigt eller dyrt. Jag uppskattar alltid allt jag får och är medveten om att alla inte kan få lika mycket men vad spelar det för roll? Varför ska man jämföra det man får och det man har med vad andra får och har? Med detta vill jag säga att många, otroligt många blandar ihop bortskämd och otacksam! Det är två helt olika saker och är något som absolut inte bör blandas ihop! Jag är varken, oförskämt, otacksam eller ouppfostrad! Så många människor jag bjudit hem på middagar, drink kvällar, filmkvällar med en massa tillbehör och då kanske man tänker att aa det är mitt val - Absolut! Jag älskar att bjuda människor på det jag kan men det är inte kul att bjuda hem otacksamma jävlar som endå inte uppskattar något. Sånna som inte ens kan plocka undan sin egen tallrik efter att man bjudit på middag, sånna som inte ens kan hjälpa till och plocka undan för att visa lite tacksamhet. Sånna som inte ens kan säga tack för maten? Det är svårt att förklara utan att förklara en specifik situation. Men det är mer invecklat än vad det låter och mer störigt än jag förklarar. Men jag tror jag ska sluta bjuda hem dessa människor. Varför ge och ge när man inte får något tillbaka? Det handlar inte om att bjuda på en middag och få en middag tillbaka man kan visa uppskattning och ge tillbaka på många olika sätt och ett sätt är väl bara att tacka? Ett annat exempel är att hjälpa till att plocka undan! Nu beror detta självklart på situationen men jag utgår ifrån vänner som man bjuder hem ofta och som inte riktigt är "gäster" Om ni förstår vad jag menar. Självklart så skulle jag aldrig bjuda hem riktiga gäster och förvänta mig att dom ska ställa sig och diska. Men människor som kommer ofta, som känner sig som hemma. Det för mig handlar inte om bortskämd på något sätt utan det handlar om att vara otacksam, oförskämd och ouppfostrad! Och det är fan pinsamt, speciellt när det handlar om relativt vuxna människor som beter sig som små barn! Svårt att förklara men jag utgår från vissa specifika situationer, där vem som helst i mina skor hade kännt samma sak! Det kanske låter löjligare än vad det är just för att jag inte förklarar dessa situationer "rakt" ut! Känner att inlägget spårade ur lite men fan, skit samma!
